- Vilka var på träningen idag då? Var det kul?

Lillebror suckar ljudligt, himlar med de vackra ögonen och säger:

- Jag pallar inte att prata, är det ok?

Jag blir så glad. Lillebror har vuxit till sig, blivit lite större och vågar gå emot. Han svarar inte bara, han ÄR och står upp för sig själv. Kan det bli bättre?

Inom mig, i mitt allra heligaste rum som han inte ser gråter jag. Liten blir stor och för mig är det sista gången så här nära. Hjärtebarn, hjärtegull, skulle jag visa bara det minsta skulle du trösta mig och stjälpa dig själv. Det vill jag inte så jag ler, med stolthet, med all min kärlek och jag torkar mina egna tårar.

Kärleken kommer att bli vansinnig. Hans ovillkorliga kärlek till sin galna hustru sedan 18 år kommer att ikväll, högtidligt att testas. Jag möblerar om, icke återkallrigt. Jag behöver det. Antingen prozac eller möblera om. Alternartivet för mig är solklart, tänker jag medan jag kavlar upp ärmarna. Får se hur bra det blir.

Mitt nya liv har börjat. Än sålänge går det över förväntan. Jag fyller min tallrik på jobbet med grönsaker mest och stålsätter mig för att inte hämta mer! Min övertygelse är att om jag minskar intaget, rör mig mer, skippar bullar, godis, läsk och allt annat "fel" så kommer jag sakterliga att gå ned i vikt. Det utan olika kostprogram och dieter som jag ändå inte skulle kunna följa.

Alternativet är att börja röka igen. På 6 månader skulle jag vara tillbaka i form igen, storlek 36 istället för 42. Helt galet, jag vet, men JAG fungerar så. I ärlighetens namn, jag har testat att röka, två gånger. Första gången klarade jag det skapligt, andra gången mådde jag så fysikst illa och fick så hjärtskärande ont i magen att jag inser att nej, rökningen tillhör ett avslutat kapitel i mitt liv.

Jag har av en barmhärtig arbetskamrat lånat en "Power Plus" vibrationsträningsgrej. JÖSSES!  Hela huset skakade, ska bli intressant att se vad det ger!

Jag ska så fort som möjligt köpa en våg och sedan dokumentera denna fasansfullt jobbiga och hatfulla resa.

Detta är världens minsta vardagsrum. Det är dessutom mitt och Kärlekens sovrum. Fondtapeten är ännu inte på plats, det tar sin lilla tid. Den är jättefin! Jag trivs här, i mitt microrum, i mitt compactliving hus.

  Och så har vi Lillebror. Lilla bråkstaken. Liten som blir stor. Världen därutanför är inte riktigt längre densamma, lilla fågel. Du upptäcker det för var dag som går. Saker och ting förändras ju äldre du blir. The magical golden days dunstar bort likt daggen en solig morgon. Allt är bra, allt är som det ska.

//AH

En härlig promenad hem efter en lyckad kväll.

Kärleken, stark som en oxe, kärleksfull som en katt.

(Han drog Lillebror i en pulka en HEL timme, mitt i natten!)

  Jag älskar det faktum att vi vågade trotsa Astma och läkare. Vi skaffade katt. Inte bara "en katt", vi blev med PUMA. Ingen av ungarna har reagerat och människor som i vanliga fall är allergiska är inte det mot vår Puma.

Puma finns när jag eller någon annan är ledsen. Då smyger hon upp, intill en och spinner. Jag skulle kunna tala mig trött om henne, min älskade drottning!

Så liten...och nu så stor! Kanske blir hon mamma, kanske inte. Jag är inte säker, ännu. Det visar sig! Detta är i alla fall det bästa som hänt under det gångna året, plus lite till och lite till och lite mer saker!

Gott nytt år på Er alla!

Det är lite dubbelt idag, rent känslomässigt. Hade ett lugnt samtal med Älvan idag då hon sa att hon kommer hem ikväll. Härligt, tänkte jag med en Älva hemma! Samtidigt trodde jag att en liten Lillebror skulle vara hemma, en knasigt bråkig liten sjuåring med största intresse i livet att få mamma/Storasyster tokig!

  Jag kommer hem och möts av en uppspelt, sprallig Lillebror som ska iväg och sova över hos en kompis. Kärleken meddelar mig samtidigt att Älvan har ringt, hon följer med Kompis M hem till ön. Paff blir jag och inser att ja, vi blir "barnlediga" ikväll. Vi kan ha filmkväll, myskväll, pusskväll, ja, you name it. Ungarna växer upp. Stunderna av stillhet och egen tid tillsammans ökar. Så min Kärlek, lite mysigt ska det bli!

Jag saknar dig, min Älva. Däremot ska det bli härligt att få en bråkfri Lillebrors kväll...

Ahh, Storebror har vi glömt. Han tillbringar 96% av sin tid i lillstugan!

  Jag har bestämt mig. försöker få tillbaka bloggformen genom att flytta hem igen, även om "hem" är annorlunda. Jag behöver rumstrera om lite, böka och stöka. Kanske myrorna finner sig tillrätta då?

//A