Direktlänk till inlägg 5 mars 2010
Jag är så löjligt, barnsligt glad. Min Iphone har kommit. Jag älskar tekniska prylar. Jag, sprungen ur universums hjärta, jag, som predikar kärlekens värde och som så ofta lägger mina varma healing händer på någon med värkande axlar, eller kanske ett trasigt hjärta, finner ett sådant utomordentligt NÖJE i små serieproducerade, kommersielt upphöjda plåtsaker med nätverk. (Lång mening)
Well, det är JAG och jag lever i den tidsåldern. Lever och verkar här och vilar, ja, ni läser rätt, jag vilar i det som tvåtusentalet för med sig. Galet, ja kanske men ärligt och sant.
Okej gott folk. På grund av att det inte riktigt fungerar att blogga från min iphone här på bloggagratis så kryper jag tillbaka till wordpress. En app i iphonen gör det möjligt att blogga som vanligt i wordpress och inte här, liksom. Häng med om...
Min älskling ligger helt utslagen i soffan. Jag ser honom härifrån dataplatsen. Han ser inte att jag iaktar honom i smyg. Avslappnad, nästintill i sömn ligger han där, min historia, min framtid. Idag har jag inte varit en lätt fru. Hormonerna h...
Ensamhetens sötma lockar sin flärd. Smeker min kind och lurar mig bort. Den tjocka dimman ropar mitt namn och för mig vidare. Jag vänder mig bort och ser dig försvinna. Du tynar bort, utraderad, om du ens någonsin fanns. ...
Jag måste upp nu. Farten som alltid varit mitt varumärke är försvunnen sedan länge. Jag efterlyser den, jag behöver den för den är en del av mig. Jag bågnar under en massa föreställningar om hur jag egentligen ska vara. Jag har funderat så myck...