Ensamhetens sötma lockar sin flärd.

Smeker min kind och lurar mig bort.

Den tjocka dimman ropar mitt namn och för mig vidare.

Jag vänder mig bort och ser dig försvinna.

Du tynar bort, utraderad, om du ens någonsin fanns.

I detta kala land finns bara jag.

Där ingen ser mig, ingen skugga kastas.

Bara jag och min andedräkt, mina andetag.

Tystnaden bränner mig.

Smärtar mig.

Jag somnar i min egen famn.

Vaknar lika trött,

som om natten aldrig existerat.

Den finns inte,

du finns inte.

Bara ingemansland

och jag.

©Annelie H

 

M.

21 februari 2010 00:27

Ensam?

Igen?

Eller fortfarande?

Jag undrar lite hur du har det...

http://frus.bloggplatsen.se

 

AH

21 februari 2010 12:16

M: Jag har det bra! Ibland när jag skriver dikter handlar det inte om vart jag är nu, eller ens om mig själv. Ibland kan jag helt enkelt tänka mig in, känslomässigt i en situation och sedan sprutar det ur ord, ur mig liksom.

Nä, klumpen är löst, i alla fall den jag skrev om för ett tag sedan!

Sedan pågår det alltid saker, såklart men kärleken blomstrar kanske inte men är i alla fall stabil, som den ska..kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej gott folk. På grund av att det inte riktigt fungerar att blogga från min iphone här på bloggagratis så kryper jag tillbaka till wordpress. En app i iphonen gör det möjligt att blogga som vanligt i wordpress och inte här, liksom. Häng med om...

  Jag är så löjligt, barnsligt glad. Min Iphone har kommit. Jag älskar tekniska prylar. Jag, sprungen ur universums hjärta, jag, som predikar kärlekens värde och som så ofta lägger mina varma healing händer på någon med värkande axlar, eller kanske ...

Vi skulle ha en fixardag idag. Då slog febern till. Kärleken är dålig och då sprack det!   Det blev slappardag istället! Jag lyssnar på "The postcard killers" av Lisa Marklund och en till, skitbra faktiskt. Inte i Twilights kaliber men jag kan in...

Min älskling ligger helt utslagen i soffan. Jag ser honom härifrån dataplatsen. Han ser inte att jag iaktar honom i smyg. Avslappnad, nästintill i sömn ligger han där, min historia, min framtid.   Idag har jag inte varit en lätt fru. Hormonerna h...

Jag måste upp nu. Farten som alltid varit mitt varumärke är försvunnen sedan länge. Jag efterlyser den, jag behöver den för den är en del av mig.   Jag bågnar under en massa föreställningar om hur jag egentligen ska vara. Jag har funderat så myck...