Snöpromenad med mina älsklingar. Min lilla bästis äter snö. Det fick mig att skratta välbehövligt idag.

Lillebror överaskade mig med att stå på händer! Jag är mäkta imponerad, stolt och nästintill tårögs.

Kusin Bus, pratar i Walkie Talkien. Sådär pillemariskt som bara han kan.

Efter detta känslomässiga kaos som jag befunnit mig i de senaste 24 timmarna kan jag med glädje nu meddela att jag åter igen ser ljuset i tunneln.

En stärkande promenad med de som betyder allra mest i livet var inte helt fel.

 

anita cidh

7 februari 2010 16:52

OH så skönt Tänk vad barn kan göra underverk Kramen til dig

 

M.

8 februari 2010 17:05

Sån är du.

Du låter andra människor lyfta dig, bära dig. Ibland utan att dom ens själva vet om dig.

Det är en styrka, en förmåga du har, att kunna vila ditt sinne och hämta kraft på det sättet.

Gott att läsa, härliga bilder att se på!

Kram!

http://frus.bloggplatsen.se

 

Skogshuldran Titti

8 februari 2010 18:16

Du har det kämpigt, Vännen! Och inget kan jag åstadkomma för att hjälpa dig...
Men jag kan ändå sända en varm tanke! (eller två)
Och en virtuell BAMSE-kram!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej gott folk. På grund av att det inte riktigt fungerar att blogga från min iphone här på bloggagratis så kryper jag tillbaka till wordpress. En app i iphonen gör det möjligt att blogga som vanligt i wordpress och inte här, liksom. Häng med om...

  Jag är så löjligt, barnsligt glad. Min Iphone har kommit. Jag älskar tekniska prylar. Jag, sprungen ur universums hjärta, jag, som predikar kärlekens värde och som så ofta lägger mina varma healing händer på någon med värkande axlar, eller kanske ...

Vi skulle ha en fixardag idag. Då slog febern till. Kärleken är dålig och då sprack det!   Det blev slappardag istället! Jag lyssnar på "The postcard killers" av Lisa Marklund och en till, skitbra faktiskt. Inte i Twilights kaliber men jag kan in...

Min älskling ligger helt utslagen i soffan. Jag ser honom härifrån dataplatsen. Han ser inte att jag iaktar honom i smyg. Avslappnad, nästintill i sömn ligger han där, min historia, min framtid.   Idag har jag inte varit en lätt fru. Hormonerna h...

Ensamhetens sötma lockar sin flärd.   Smeker min kind och lurar mig bort.   Den tjocka dimman ropar mitt namn och för mig vidare.   Jag vänder mig bort och ser dig försvinna.   Du tynar bort, utraderad, om du ens någonsin fanns.   ...