Direktlänk till inlägg 21 januari 2010
Puma, min gosiga lilla hårboll (ganska stor nu men ändå) är skadad. Hon var ute igår då vi hörde Tilda (farmors gosiga shäfer) skälla sådär busigt utanför. Kärleken gick ut för att kolla till vad det var hon skällde på. Tydligen var det Puma och hon som "busade". När Kärleken kom ut såg han hur Tilda lommade iväg med svansen mellan benen och kvar var en Puma, liten och skadad.
Han bar in hennes ynkliga gestalt (oj vad poetisk jag är just nu) och lade henne på köksbordet för att kolla hennes kropp. Inga sår, inget brutet men ack vilka läten en katt kan ge ifrån sig. Hon lommade haltandes iväg, jamade och lade sig tillrätta.
Under kvällen gick hon ömson normalt, ömsom haltande. Kärleken ringde Bagarmossen som gav oss rådet att vänta och observera henne. Idag har hon varit skaplig så det är med all säkerhet en sträckning. Det är som att hon glömmer bort ibland att hon har ont för att komma på att hon HAR ont.
//Annelie
Okej gott folk. På grund av att det inte riktigt fungerar att blogga från min iphone här på bloggagratis så kryper jag tillbaka till wordpress. En app i iphonen gör det möjligt att blogga som vanligt i wordpress och inte här, liksom. Häng med om...
Min älskling ligger helt utslagen i soffan. Jag ser honom härifrån dataplatsen. Han ser inte att jag iaktar honom i smyg. Avslappnad, nästintill i sömn ligger han där, min historia, min framtid. Idag har jag inte varit en lätt fru. Hormonerna h...
Ensamhetens sötma lockar sin flärd. Smeker min kind och lurar mig bort. Den tjocka dimman ropar mitt namn och för mig vidare. Jag vänder mig bort och ser dig försvinna. Du tynar bort, utraderad, om du ens någonsin fanns. ...