Jag måste upp nu. Farten som alltid varit mitt varumärke är försvunnen sedan länge. Jag efterlyser den, jag behöver den för den är en del av mig.

Jag bågnar under en massa föreställningar om hur jag egentligen ska vara. Jag har funderat så mycket att jag någonstans på vägen tappat bort det som faktiskt är jag, kort och gott.

Energin, min kärna, mitt jag. Jag bönfaller dig att vakna. Jag trivs inte som denna söliga, lite halvtråkiga, småfeta varelse. Jag villa vara den lite halvgalna, pratiga idesprutan med tusen järn i elden, jag vill!

Ska det vara så jälva svårt? Jag måste någonstans balansera mig och inse att allt är inte svart eller vitt, inget eller allt. Jag kan vara både och men fan aldrig lagom. Det vore ett hån mot det som är jag.

 

Johanna

12 februari 2010 18:56

Jag tycker iaf att du är underbar.

 

regina

12 februari 2010 22:31

Min terapeut pratar mycket om att bara vara, att bara acceptera.
Hur skulle det vara att bara vara du och bara acceptera dig själv precis som duär.
Du är inte dina känslor, du inte dina tankar. Du är större än så.
kram

http://regni.bloggplatsen.se

 

Annelie

13 februari 2010 08:23

Johanna: Du är oxå underbar, tack gumsan.

Regina: Dina ord är oerhört sanna, jag vill dit. Tack.

 

nilla

13 februari 2010 11:38

Det är väl en naturlig utveckling att energin sinar något med åren MEN jag måste säga att det intryck du gjorde när vi träffades var energiskt. Fart och fläkt.
Inte bara förstås, du var även eftertänksam och allmänt ljuvlig.

http://nillalivet.blogspot.com

 

Skogshuldran Titti

14 februari 2010 22:18

Man blir ju lite trött på sig själv ibland...

Fast sen så är det väl också så att man ändrar sig lite hela tiden.
Utvecklas åt nya håll.
Att vända blicken framåt istället för bakåt kan vara svårt, men annars så är nog just ett ständigt tittande i backspegeln det som gör att livet "trögar" ibland.

STOR KRAM på Alla Hjärtans Dag!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

Dreamsalive

15 februari 2010 18:03

Bra skrivet! Jag har inte sett den, farten alltså. Du kanske har förlagt den i någon låda?
Själv skyller jag på den stränga vintern.

http://dreamsalive.blogg.se

 

Nini

21 februari 2010 14:48

Ja, varför är det så svårt att bara vara? I nuet? I sig själv? Vi har inget tålamod med oss själva. Jag tror vi är lika där?

http://nini.bloggagratis.se

 

pillan

21 februari 2010 23:14

carpe diem.....
du är underbar som den människa du är och har varit....och kommer så att vara för all framtid!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okej gott folk. På grund av att det inte riktigt fungerar att blogga från min iphone här på bloggagratis så kryper jag tillbaka till wordpress. En app i iphonen gör det möjligt att blogga som vanligt i wordpress och inte här, liksom. Häng med om...

  Jag är så löjligt, barnsligt glad. Min Iphone har kommit. Jag älskar tekniska prylar. Jag, sprungen ur universums hjärta, jag, som predikar kärlekens värde och som så ofta lägger mina varma healing händer på någon med värkande axlar, eller kanske ...

Vi skulle ha en fixardag idag. Då slog febern till. Kärleken är dålig och då sprack det!   Det blev slappardag istället! Jag lyssnar på "The postcard killers" av Lisa Marklund och en till, skitbra faktiskt. Inte i Twilights kaliber men jag kan in...

Min älskling ligger helt utslagen i soffan. Jag ser honom härifrån dataplatsen. Han ser inte att jag iaktar honom i smyg. Avslappnad, nästintill i sömn ligger han där, min historia, min framtid.   Idag har jag inte varit en lätt fru. Hormonerna h...

Ensamhetens sötma lockar sin flärd.   Smeker min kind och lurar mig bort.   Den tjocka dimman ropar mitt namn och för mig vidare.   Jag vänder mig bort och ser dig försvinna.   Du tynar bort, utraderad, om du ens någonsin fanns.   ...